Broderi i Kina

​

Kina har en lång historia av textilhantering och de kinesiska broderierna är välkända över hela världen. Sedan urminnes tider har kvinnorna dekorerat klädedräkter bland annat för att visa sin tillhörighet etniskt, geografiskt och familjemässigt.

Broderier från Jiangsu, Hunan, Sichuan och Guangdong är kända för sin oöverträffade kvalitet. Man broderar på tunt sidentyg med tunn otvinnad silketråd. Tråden delas till den tjocklek som krävs för det motiv man skall brodera. Den allra tunnaste tråden används främst till att brodera fiskfenor och vattenbubblor. Oftast broderar man lager på lager med en något tjockare tråd i botten och därefter tunnare och tunnare tråd. Dessa fyra brodericentra har var och en sina favoritmotiv men broderiteknikerna är ganska likartade. I Suzhou är man mest specialiserad på att brodera fiskar och pälsdjur, framför allt katter (favoriten är den vita katten med ett gult och ett blått öga), men man broderar även andra motiv. Populärt att brodera är också växter, olika blommor, fåglar och insekter och kopiering av kända målningar. Ibland talar man även om en speciell Pekingtyp av broderi som var inriktad på de broderier som dekorerade kejsarens och kejsarfamiljens kläder. Där använder man, förutom silketråd, också guldtråd.

De som förfärdigar dessa, de allra finaste broderierna, gör det som ett lönearbete. Men, över hela landet sitter människor, mest kvinnor förstås, och broderar med de material som finns tillgängliga lokalt och gör vackra mönster med enkel design och magiska färger. Siden har aldrig varit tillgängligt för vanligt folk, i stället blev bomullen det viktigaste materialet.

Textilierna dekorerade man på olika sätt, genom färgning, applikationer och broderi. De äldsta lämningarna av broderier som man hittat i Kina är 3.000 år gamla. Vi har sett uppgifter om att broderiet började spridas från Mesopotamien och Syrien vid Tutankhamuns tid, ca 1350 f Kr och det verkar som att det har uppstått i Kina vid samma tid. Ingen vet hur influenserna spreds, möjligen har tekniken uppstått på flera platser oberoende av varandra. Med tiden blev kedjestygn den mest populära tekniken i Kina.

Man har broderat på kläder för att göra dem vackrare eller för att avvärja angrepp från farliga djur och onda makter. Mödrar lade ner mycket arbete på att tillverka tigermössor och -skor till sina barn i förhoppningen att barnet skulle bli lika starkt och friskt som tigern. I Shaanxi använde man en kombination av broderi och applikation för att tillverka täcken med de fem giftiga insekterna (skorpion, huggorm, tusenfoting, husödla och padda) för att försäkra sig om att barnen inte blev angripna av dessa.

De mest populära mönstren under den tidigaste perioden var växter, blommor, fåglar, fågel Fenix och tigrar. Förutom att de var dekorativa tjänade de också som skydd mot olyckor, sjukdom och otur. Man skulle också helst använda de fem färgerna, gult, blått, vitt, rött och svart, vilka motsvarar de fem elementen och tjänar till att skydda bäraren från onda makter.

Symboliska figurer har alltid varit vanliga. Under 600-talet blev buddhistiska symboler populära och broderiet utvecklades från att ha tillverkats av enkla material och varit till för det vanliga folket till att tillverkas av finare material och bli en symbol för social ställning.

Under denna tid började flickor från fattiga familjer att bidra till familjens försörjning genom att sälja finbroderier. Även döttrarna i fina familjer förväntades ägna sig åt broderier och en flickas framtidsutsikter på äktenskapsmarknaden bedömdes efter hennes skicklighet i broderi.

Under Ming-dynastin (1368-1644), de ostindiska kompaniernas tid, började man exportera kinesiska kläder med broderier till Europa via Portugal och Spanien. Kinesiska textilier blev populära i västerlandet och priserna steg snabbt.

Minoritetsfolken har i alla tider sysslat mera med broderier än majoritetsfolket, Han-folket. I många byar samlas kvinnorna för att brodera tillsammans och att inspirera varandra till nya former och färgkombinationer.